Det sägs att russian blue-katter satt på axeln på de ryska kosackerna som lyckosymbol när dessa red ut i krig. Det sägs att russian blue-katter ansågs så fina att de gavs bort som värdefulla presenter av de ryska tsarerna, drottning Victoria av England lär ha begåvats med en russian blue-katt.

Liksom för andra gamla raser har flera mer eller mindre fantasifulla sägner omgärdat ryssen som russian blue-katten kallas till vardags. Vad vi vet är att katter av rysstyp fördes från hamnstaden Arkangelsk till England med timmerskepp ifrån mitten av 1800-talet. Dessa katter skiljde sig från den inhemska blå katten främst genom sin slankare kroppsbyggnad och sin gröna ögonfärg. En blygsam avel startade, men med utbrottet av andra världskriget upphörde denna för russian blue-kattens del, liksom för andra raser vid denna tid.

1941 föddes Pierette i Danmark, Skandinaviens första ryss. Eftersom det inte fanns någon rysshane att para henne med så användes en siames. Genom att senare para två syskon tog den skandinaviska ryssaveln fart. 1947 importerades Anita of Finlandia till Sverige och genom ett tätt samarbete utvecklades den skandinaviska ryssen till att bli världskänd för sin skönhet. I England försökte man restaurera sin ryss-stam efter skandinaviskt recept. Skillnaden var dock att i Danmark användes bara två siameser, den sista i slutet av fyrtiotalet. I England användes siameser långt upp på sextiotalet, dessa var dessutom av en - från början - mycket modernare typ. Resultatet blev att man i England fick ryssar med längre och smalare huvuden och med relativt små - ibland djupt placerade sneda - ögon. 1965 ändrades FIFe:s standard med de, i utställningssammanhang, mest framgångsrika svenska ryssarna vid den tiden som förebild. Den svenska aveln blomstrade och många ryssar exporterades främst till USA. Förmodligen bidrog inkorsningen av flera katter med rysstyp som hade huskattbakgrund i den skandinaviska aveln till tillräcklig genetiskt variation, inga genetiskt betingade defekter är kända på ryssarna i Sverige.

Inkorsningen av ryssar från USA och främst England under åttiotalet och i viss mån på nittiotalet har bidragit till en typförskjutning. För att få en föreställning om vad FIFe:s standard menar med centrala begrepp som kort kil, brett placerade stora ögon eller vertikalt placerade öron måste uppfödare och andra intresserade gå tillbaka och se hur ryssarna såg ut i Sverige på mitten av sextiotalet då den standard, som i stora stycken är aktuell idag, skrevs.

Russian blue är en korthårig katt av slank typ. Den ska utstråla smidig elegans med harmoniska proportioner. Pälsen är kort och tätt med en plyschig struktur, stryker man katten medhårs blir ytan glansigt silverskimrande och stryker man den mothårs blir ytan matt. Som FIFe:s president Eric Reijers en gång sade: "Man ska kunna skriva i en rysspäls". Linjerna hos ryssen är strama och konturerna skarpa, aldrig avrundade som t ex hos koraten som ibland det otränade ögat misstar för ryss. Huvudet är kort kilformigt med konvex profil via en vinkel i ögonbrynshöjd mellan den raka nosen och den likaledes platta skallen. Ögonen ska vara stora, mandelformiga och brett placerade med en intensivt grön färg. Öronen är vertikalt placerade mot huvudet med vilket menas att den yttre linjen ska följa den yttersta käklinjen upp till öronspetsen, detta gör att de harmonierar huvudets triangelform. I förkrigsstandarden för russian blue stod att den skulle vara "ormliknande", vilket är en bra beskrivning av ryssen med sin smidiga ålande gång och sänkta triangelformiga huvud.

Russian blue är liksom katter av alla andra raser individer med egna uttryck. Generellt kan dock sägas att de är sällskapliga och deltar med liv och lust i alla hushållsbestyr, utan att för den sakens skull vara påträngande. Ryssen är också mycket lättskött, en genomkamning då och då för att undvika pälsbollar i magen räcker och uppskattas.

Marianne Backström S*Vatulands Russian Blue